Vardagen har slutligen kommit ikapp, slut på ledighet, borta är alla valpar, hösten på ingång och på jobbet är det full fart.
Jag njuter varje sekund av min lilla valp. Minns inte att det var så här enkelt. Hon är verkligen en enkel valp (än). Vi knyter band leker och busar. Miljötränar och socialiserar oss med omvärlden.
Nilla hjälper till oerhört. Leker med den lille. Leker lite väl häftigt av och till att jag får stoppa dom. Hon är ju känd för att vilja leka så där sitter det inte fast. Ges det tillfälle till lek då är inte Nilla den som tackar nej. Men när Fina rullar iväg som en bowlingkägla och Nilla fullkomligt möljer fram då blir det stopp.
Idag dammade vi av dirigeringen. Blev några lyssnaövningar, rakt fram, höger eller vänster. Dit jag bestämde. Svårt sa Nilla. Blev lite fel då hon inte stoppade utan sprang rakt mot en dummys och tog den istället för att stoppa. Syntes att hon visste om felet blev osäker på ingången dribblade och bollade med dummysen. Ingen övning som jag kör för mycket då farten minskar på utskicket då hon får en förväntan på stoppet och farten ut drabbas.