Fina min Fina

Idag tror jag faktiskt att det vänt. Hostat mindre och nästintill feberfri 😊. Orkade med en kortare promenad i makligt tempo. 

Fina min Fina vilken valp, nu 4-månader.  Vill stanna tiden, vill ha henne så här liten för jämnan. Så enkel valp. Dessa dagar jag legat sjuk har hon sällskapat mig i sängen. Endera liggandes på mina ben eller tätt, tätt på kudden vid huvudet. 

Jag har inte blivit arg eller tyckt hon varit odräglig en endaste gång. Hon har aldrig fått spel som valpar kan få. De där mardrömstimmarna på kvällen de finns inte. Hon leker fint med någon sak eller går till attack mot Nilla. Aldrig oss. Hon har aldrig ens bitit oss. Det är nog Nilla som fått ta det mesta. Men det är inte så värst farligt. Nilla fräser ifrån ibland men inte alls ofta hon är ju mer än gärna med på leken själv. Fina är nog den lugnaste valp jag skådat. 

Jag ser stora likheter med hennes mor både till utseende och sätt nu (förstås var utseendet en anledning att hon stannade hos mig, så lik Nilla, sättet kunde jag ju inte se nått av då) Jag följde helt enkelt mitt hjärta och gick på känslan. Säkert är det så också att vi, våra hundar formar valpen. Den formas för att passa in i flocken. 

Inomhus finns/syns Fina knappt om det inte gäller kel, hon kan ligga i knät i timmar. Så var ju också Nilla som valp när jag fick henne. Ute tar hon däremot för sig. Hon är en tuff liten tjej som tar för sig av marken, orädd. I skogen är det springa, springa och springa som gäller. Hänger lätt på morsans utflykter och snabb som busen börjar hon bli med de långa valpbenen, så nu blir det koppel på.  När den ena är lös är den andra i koppel. 

Eftersom fina Fina drar iväg rätt långt nu har jag slutat kalla in, nu får hon bli lite rädd  (rädd?) och leta upp mig. Hon får ha kollen på mig nu. Träna inkallning gör vi på annat sätt. Hon är otroligt lätt att kalla in om det behövs. 

Till en början var Fina inte alls intresserad av att apportera. Säkert mitt fel jag krånglade till det, bytte med annan sak, gav godis, lekte o kampade. Men nu har poletten ramlat ner, både för henne och mig. Nu kommer hon med dummyn (just nu i alla fall) Den enda belöning hon får är socialbelöning, klappar och röstbelöning. Jag möter Fina i famnen med dummyn. Klappar om henne mycket innan jag tar dummyn om jag ens tar den. Det är den belöningen hon ville ha. Provade även med fågel där tog hon fågeln fint men var lite mer tveksam till att komma så jag fick springa bakåt, då kom hon och lämnade av  i famnen. Här kastade jag faktiskt godis på backen efter kel och klappar fortfarande hade hon då fågel i munnen. Då släppte hon den för att ta godis och jag kunde ta fågeln.  Vill inte ta den ur munnen även om det skulle gå. Fina ser fågeln fortfarande lite som mat.  

Jag är väldigt sparsam vad gäller apport träning. Jag låter henne bara apportera ett par/tre gånger /dag. Då är det bara hon och jag i skogen. Nilla är kvar hemma den lilla stunden. 

Annars tränar vi väldigt lite. Lite klickerträning med pallen, lite sitt och stanna kvar. Satt ord på ligg o sitt nu och det verkar funka. Vi hinner sen, vi gosar, leker och skapar relation just nu. 

Det där med att säga till när man ska uträtta sina behov. Helt onödigt enligt Fina går alldeles utmärkt att kissa i Bian eller på parketten.

Finaste Fina 😍. 

  

Liten apportör börjar visa framfötterna 😍😍

️Promenadmarkering. När Fina minst anar blir det ett Brrrrr och en dummy kommer farande. 

Utmärkt sysselsättning för liten valp och sjuk matte. 

Sjuk, sjuk o sjuk

Sen skolan startade har jag inte varit annat än småsjuk. Inte helt liggandes (förutom just nu då) men småfebrig och förkyld. Denna omgång har jag fått kraftig hosta = sömnlösa nätter, feber som går upp och ner och ont i bihålorna. Hemma från jobbet är mer än vanligt. Vilket gör att jag får otroligt dåligt samvete. Läkaren tröstar mig och säger att det är väldigt vanligt att immunförsvaret tar stryk efter en utmattning. 

Nu är det snart ett år sedan jag gick hem och blev sjukskriven. En sjukskrivning som varade fram till slutet av februari. Från slutet av februari och fram till påsken jobbade jag deltid för att sedan gå upp på min ordinarie tid. Det har verkligen gått bra. En fantastisk arbetsgivare som gett mig bra förutsättningar att fixa detta. Men blir man ”frisk” så fort. Nej tror inte det. Känner fortfarande av min ”sjukdom”.  Säkert syns den inte utåt. Men inuti mig kan den komma dundrande. Får ofta en trötthet, energilöshet som är enorm och med detta kan jag få feber.  Ibland är jag totalt slut. Blir lätt irriterad med kort stubin. Ofta kommer det dagen efter något som varit extra påfrestande. Jag har fortfarande svårt att koncentrera mig och fokusera i större sällskap. Väljer bort och söker mig från olika sammankomster. Fortfarande svårt för ljud och starkt ljus. Men det blir bättre och bättre. 

Just nu ligger jag nedbäddad efter att förkylningen återigen tagit ett grepp om mig. För att fördriva tiden de stunder jag är vaken har jag nätschoppat. Behövde ett par gummistövlar men det blev dessa istället. De ska vara vattentäta.

  

  
Det kostar att bli sjuk, både på det ena och andra sättet. 

Bilder

tusen tack till fina bilder från valpträffen tagna av Johan lång

  
  
  
  
   
    
    
    
    
    
    
    
    
    
    
 

Valpträff

Sex små ljuvliga 4-månaders valpisar dök upp på träffen. 
Vi höll till på i2:s jaktvårdsområde där vi hade tillgång till en värmestuga. Vår instruktör var Sandra Jonsson. Sandra gav oss många fina tips och kloka tankar hur man kan börja sin jaktträning. 

Kör en lite sammanfattning på några av övningarna. 

Tänk hela tiden på vad du tränar. Tränar du närsök, tränar du enbart det. Strunta då i hur avlämningen blir. Samma tänk i alla övningar. Ta delarna vid sidan av och träna dom separat. 

Köpte hennes tanke kring markeringsträning. Dela upp övningen, kör stadgan sitt, stanna kvar inomhus, aldrig tillsammans med markeringsträning med små valpar. Träna markeringar på så sätt att man hoar till, kastar en dummys när valpen går och lufsar på promenaden. På så sätt byggs inte en förväntan upp som kan vara orsaken till stress, uppvarvning och till och med pip. När valpen blir större unghund kan man sätta ihop och testa. 

Närsök. Vittra in ett litet område. Göm en dummys eller boll,  skicka hunden. Bra att vara två. Håll hunden medan kompisen gömmer, vittrar och gör hunden uppmärksam på platsen genom att göra en liten tuss av gräs och kasta mot platsen. 

Inkallning, pipan används bara när du vet att valpen kommer. Använd den inte i onödan. 

Vilträning. Träna då och då med fågel. Sätt gärna en gummisnodd, socka runt för ett lättare tag. Beroende på hur intresserad valpen är anpassas övningen därefter. Bara göm den vid högt intresse, vid lägre intresse kan en markering behövas. Vid fyra -fem månader gör man ingen affär av att det noppas eller smakas på. Vid 6-månader får man börja se upp. Kanske räcker det med ett röst hummande om det börjar noppas. Testa av. Spring ifrån valpen om du ser att den tar upp fågeln men vill ha den själv. Lite äganderätt i denna ålder är inget att bry sig om. Valpen vet ju inte än vad som är rätt eller vad som förväntas av den att göra. 

Utsätt inte valpen för att vara med och titta för mycket i gruppträningar. 

Linjeträning med godisskålar utlagda. Kan lära in kommando -Lååångt ut (vill att du tar i o springer låååångt rakt), -ut, spring rakt men inte jättelångt. 

Sök kan man vänta med, ha inte brått med det. När du börjar. Gör ditt första sök med hjälp av någon. En person drar en dummy i en serpentin efter sig i ett område. Kastar en dummie som alltid plockas upp. Valla av rutan på detta sätt. Längst fram läggs en dummy ut. Hunden ska ju lära sig att plocka in de närmsta först och på detta sätt minskar man risken för spring och att byta dummies. 

Bra övningar man kan börja med. 

Tack alla som kunde komma. Till er som inte kunde. Det blir fler gånger.

  
Tack Johan för bilden.