Bloggtorka

Kan man kalla sig bloggperiodare då är jag en sån. 

Hänt massor såklart. Men kanske helt ointressant för er. 
Fina växer så det knakar. Så lik mamma Nilla i kroppen. Kanske inte bara i kroppen utan även i knoppen. Det här med att apportera skrev jag om i gammalt inlägg. Att fina inte riktigt fattat poängen med att komma in till matte. Helt plötsligt ramlade poletten ner och nu fungerar avlämningarna super oavsett föremål. Även fågel kommer hon med även om jag ser att det är bra mycket ” jobbigare” att lämna av en sån godbit som Duvan är. 
Jag tar det väldigt lugnt med att träna. Apporterar nån gång i veckan ett par tre gånger under promenaden. Just nu tränar vi stadga. Att kunna gå ifrån, kasta lite föremål runt henne, låtsas gömma saker. Men skickar inte utan belönar bara stadgan. Gjorde ett närsök för första gången idag med en Duva. Gick väldigt bra. Ser lite tendenser att göra som sin mamma springa, springa, springa innan nosen kommer på. Filmade de två skicken på närsöksträning. Här klarade hon faktiskt av att sitta lös medan jag vittrade och gömde duvan. Första skicket slarvar hon med greppet om duvan, tappar den men tar upp den och kommer, glad för det. Andra skicket mycket finare grepp. Ser liten tendens att springa före nosarbetet i söket. Filmade men pga att det är december och mörkt dygnet runt så blev kvalitén därefter. 

  
Fina har fått börja på sin första kurs hos malinNyttigt att vara i grupp med andra hundar. Skoja och Fina är yngst. Vi lägger upp övningarna hon ger oss utifrån vår nivå och anpassar därefter. 
Nilla har hittat tillbaka till formen efter valparna. Bättre än någonsin. Vilken arbetskapacitet hon har. 

Blir dåligt med träning denna årstid eftersom det är mörkt jämt och ständigt. Men nått pass här och där blir det. Nilla fick sig en rejäl genomkörare efter kursen med Fina. Då tränade vi med MalinÅsa, pernilla, Anna och Marie. Härligt gäng som trotsade vind och väta. Blev både markeringar och linjetag. I skogen idag fick hon ett långt ”dolt” linjetag med Duvan. Jag droppade den efter stigen när hon inte såg, vände sen om och skickade. Hade då hjälp av mina spår och stigen. Hon har inga problem att gå ut. Blir inte frågande utan ger järnet. Jag gör SÄLLAN dolda linjetag. Tror det är lätt att skapa frågande hundar. 

Svea gör som hon vill, hon har alltid liksom gjort det 😛😁. Ibland bor hon hos Elin och är stadsbo. Det livet passar henne alldeles ypperligt. Byte från skog till stad ett varierande hundliv. 
Alla små valpisar växer och frodas. Får ständigt nya rapporter om de små. Här är ju FB en utmärkt tillgång. Vi har vår lilla egna grupp. Där vi lägger ut händelser, frågor och funderingar. 
På fredag bär det av till Sockholm. Pernilla och jag ska besöka stora Stockholms hundmässa på lördag. Hunderi fast utan hundar 😁.