Apporteringsträning

Lyx att ha en granne som man bara kan sticka ut en sväng med och träna. Vi tränade svårare markeringar med markbyte från fält in i skogen. Stort sett dolda nedslag så det var att lyssna för hundarna. Innan markeringarna hade vi på sidan lagt ut linjetag. Blev en svår retning där för hundarna med markeringen för att styra upp dom och ta linjetaget innan markeringen. Jag körde Fina som imponerade stort på matte idag. Denna hund alltså hon är så mjuk och lyhörd och explosiv.  Idag hade hon verkligen öronen med sig. Stannade på stoppsignal, tog dirigeringen alldeles förträffligt, tog ut tecken, ja idag var det en sån där FB-inläggsträning 😛.  Fortfarande minus med att vara orolig runt fötterna, många skutt rakt upp och lite snurrande, en extra tumme i ögat när andra jobbar behövs.  Det är absolut inte en helt avslappnad Fina intill mig då men bättre. 

Varje promenad nu tränar vi stenhårt på fotgående i koppel jag och Fina,  att hålla sig vid vänstra sidan. Kan låta hårt men klarar hon det inte på promenad kan jag glömma att hon fixar det i jaktsituationen. Stenhård stadge träning tillsammans med hennes värsta konkurent Nilla som också ser Fina som sin värsta konkurent. Så bra för de båda.  Som det är nu kan jag bara träna ordentligt med en i taget. Önskar ju kunna ha dom båda med samtidigt. Vi har en bit dit men ändå kommit framåt.  Nu kan jag ändå ha dom sittande lösa och jag kan skicka en i taget vid namn för att hämta en markering. Det har tagit tid kan jag säga då båda är fullkomligt dummy tokiga och jag inte riktigt har orkat detta förut. Men kan inte Fina sitta stadigt med rumpan i backen på min träning, kan hon heller inte lyckas göra det i hetluften med andra. Så bara att bita i det sura äpplet och vara konsekvent i träningen nu. Finns inga genvägar här för henne. Det får jag igen sen ihop med träningen med andra kan man ju hoppas. 

I fredags blev det ett första riktigt hårt pass för Nilla efter valpledigheten tillsammans med ett härligt gäng. Riktigt het och var på men under kontroll. Så härligt att köra en äldre hund igen där stadgan liksom sitter. Blir ett annat lugn så klart. Träning på linje, långa dirigeringar och svåra markeringar. Det var en sliten Nilla efter träningen hon har inte har fått upp konditionen än det märktes. Av och till så var hon heller inte riktigt med i det jag ville utan hade lite egna tankar på uppgiften men inte undra på kanske. Ställer inga högre krav på henne ännu. 

Fina bilder av Gunilla från dagen.