Influensa och tankar

Man hinner tänka en del när man inte orkar göra nått annat än ligga nerbäddat och glo på Netflix. 

Under några veckor har det inkommit flera förfrågningar från när o fjärran ang mina valpplaner i framtiden. Såklart blir man glad och stolt över att så många hittat till mig och min lilla uppfödning. 

Jag har varit helt säker på att Nilla inte ska få några fler kullar men i Dessa sjukdagar har jag tänkt. Tänkt och tänk. Nilla blir 7-år i sommar, fysiskt sett är det inget som hindrar henne från en kull till. Det som hindrar mer är andra aspekter. Vad jag tänker och hur jag vill. Att skaffa valpar är inte bara. Har man aldrig haft en kull med valpar vet man inte vad det handlar om.  Mängdvis av timmar går åt att leta rätt på den rätta hanen. Den rätta hanen med de bästa förutsättningarna, den rätta hanen som skall passa min tik. Provparningar och avelsindex är ett ypperligt verktyg. Ett stort hjälpmedel men säger egentligen inte värst mycket. Den mesta forskningen får man göra helt själv. Det går massor av timmar till efterforskningar man vill ju veta allt. Man vill veta allt och mer därtill men trots detta får man dessvärre aldrig reda på allt som uppfödare, det är ju en omöjlighet. 

 Jag är ny i detta med uppfödning och gjort mina misstag, av misstag lär man och jag lär mig hela tiden och förhoppningsvis blir jag allt mer kunnig.  Det finns de som kan det här betydligt bättre än vad jag kan . Jag är glad för att dom finns, de där som är proffs och vill hjälpa, att de funnits där och finns där när jag rådfrågat och rådfrågar och får svar och deras syn och bild på saker. Utan att dom ser mig som ett hot eller en konkurrens. Att kunna bolla avelstankar med andra är jätteviktigt för mig och som jag tror är jätteviktigt för vår fortsatta avel. Det här har du sett, det här ser jag osv. Jag hoppas att jag kan vara till hjälp för någon i framtiden som står där som jag står här nu med en nystartad kennel och tusen frågor. 

En annan aspekt är den klick av folk som tycker en hel massa, en viktig aspekt att ha med i sina beräkningar när man blir uppfödare. Orkar man med det? Folk som tycker, folk som pratar skit, folk som tror sig veta bäst. Det är få som klappar en på axeln och säger det här gjorde du bra……men de finns, som tur är. Jag vill inte konkurrera med någon, jag vill bara göra det jag älskar. 

En annan viktig aspekt i detta är den tid när valparna är födda. Jag som står ensam om mitt intresse i familjen och då får jag  räkna med att under en 8-veckors tid bli isolerad från omvärlden. Under 8-veckor finns inget annat än omvårdnad av valpar för att ge dom den bästa starten i deras liv. En period som kräver sitt. Men som är en fantastisk period och värt varje liten sömnlös timme. Men man funderar både en och två gånger när man står mitt i det. 

Så plötsligt har de blivit 8-veckor och det är dags att få lämna mig. Nu följer det roliga i allt. Resa nummer två, kapitel 2 tillsammans med valpköparna. Visst de där 8-veckorna är ljuvliga men det är nu det roliga börjar för mig. När jag ser den glädje hos valpköparna och inser att den här valpen har det bäst på jorden hos sin ägare och ägaren älskar valpen mer än något annat det gör mig alldeles rörd. Det är ju den stora belöningen för jobbet och tiden man gjort.  Jag älskar när mina valköpare skickar bilder, skriver små rapporter (ibland långa romaner 😜) om hur deras vardag ser ut med motgångar, framgångar och allt annat som händer i deras liv. 

I mitt avelsarbete skall jag kunna stå för det jag gör. Jag ska känna mig trygg i det jag avlar fram, jag ska känna att jag gjort det jag kunnat för att ge valpköparen den bästa förutsättningen hälsomässigt, fysiskt och mentalt. 

Så hur tänker jag med Nilla? ….kanske, vi får se. Hittar jag den rätta hanen? Finns han därute? Har jag tiden? Är jag beredd att ta mig tid? Jag ska absolut fundera både en och två gånger. Håll utkik på sidan. 

Man säljer inte bara en valp, man säljer lite av sig själv.