Under två månader har jag lagt fokus på stadgan hos mina två energiknippen. Stadgan har varit under all kretik tidigare. Rätt skämmigt att behöva erkänna detta men så är det. Jag har inte kunnat arbeta med båda samtidigt det har inte inte fungerat. De har gått helt ”bananas” om någon har fått suttit bredvid och titta på när jag kört den andra. Även om jag kopplat upp dom i något träd så har de levt rövare. Stenhård konkurrens dem emellan. Fruktansvärt tråkigt och tidskrävande att behöva köra en i taget och irriterande att de beter sig så. Så jag har lagt mycket tid och energi på detta under en period av två månader. Varje morgonpromenad har det blivit stadgeträning. Jag började simpelt med att de bara skulle sitta intill varandra. Lugnt och fint och godisbelönat vid namn en i taget. Jag har namntränat. Kallat på en hund i taget. Bara någon meter. Varit snabb att belöna den hund som sitter när den andra fått en namninkallning.Bara belönat med godis, lugn belöning. Kastat en godis, skickat en hund vid namn att hämta godisen, forfarande alldeles intill mig. Jag har kastat dummy, ingen har fått hämta den. Jag har kastat dummy och den jag sagt namnet på har fått hämta. Korta, korta avstånd. Aldrig bollbelöning då jag vill ha en lugn sinnesstämning. Däremot har jag lekt med en i taget med kamp och boll. Men då varit noga med att belöna den som sitter och tittar hela tiden med små godisar. Är den någon som inte orkat suttit kvar har jag lugnt och bestämt gått tillbaka till samma utgångspunkt med hunden och förenklat och belönat den sittande hunden snabbare. Jag har varit enormt noga med att belöna den som sitter när den andra hunden fått arbeta. Har den ena hunden suttit kvar intill mig när den andra är och hämtar en markering, belönar jag med godis och ofta. Här skulle jag inte belöna den sittande hunden med någon kamp när den andre är ute på arbete. Allt för en lugn sinnesstämning hos den som sitter. Självklart kampar jag och leker och kastar boll men aldrig i stadgaträningen. För mig blir det helt fel sinnesstämning hos hunden och det drar upp dom i onödan.
Idag kunde jag utöka svårighetsgraden och la till en kastare. Min man blev med ut och kastade markeringar och la ut sök. Jag kunde ha båda lösa och sittande intill mig. Jag kunde skicka på markeringar och båda var stadiga i rumpan. När den ena hunden arbetade på ganska långa markeringar kunde jag lugnt och fint belöna den som satt och tittade med godis. För att sedan ta emot den andra hunden. Tjohoo ett steg i rätt riktning, trägen vinner.
Lagomt till hösten kanske båda kan vara med samtidigt i större sammanhang 😛
ALSTERBYGDENS KENNEL 