Jag kämpar som en gnu med Nillas vattendirigering. Jag har säkerligen krånglat allt för mycket, visslat och kommenderat så hon helt enkelt har stängt av alla kanaler till samarbete på vatten. Där kan hon själv och jagar som en besatt åt de håll hon själv tycker är lämpligt. Detta ska brytas men frågan är hur?
Självständigheten har vuxit med åldern och frågan är om inte två valpkullar också är en bidragande faktor?
Just nu är det lättare att träna unghunden än den äldre. Fina håller på med dirigering på vatten och land. Det tar sig. Igår blev det dock en lite för svår övning med en dold dirigering över ett tjärn. Allt för långt avstånd till andra sidan. Hon kom ur linje och började gå på synen och jagade efter näckrosor istället för att lita på mig och gå vidare rakt. Då har vi testat detta och backar igen.
Fina fick också ett sumpigt stort sök där det vanligtvis är vatten men efter den torra sommaren har vattennivån sjunkit och det var istället lera och sump med riktigt gungfly. Tufft att springa i. Lite läskigt då hon sjönk i gungflyn. Jobbade på bra och fick in alla. En erfarenhet rikare att springa i sånna marker. 
ALSTERBYGDENS KENNEL 