34-dagar sedan parning

34-dagar sedan sista parningen och mycket händer nu i magen på Nilla. Embryoperioden är slut och embryona kallas nu foster. De är ca 3,5 cm stora. Under fosterfasen och särskilt från och med den 40:e dagen ökar fostren i vikt med 3/4 av födelsevikten. Långt kvar till en liten valp men så mycket det händer den andra halvan av dräktigheten. Nu går det fort i utvecklingen räknar med att snart kunna se med blotta ögat att hon är dräktig men än ser man inget på magen. Inte annat än att spenorna ändrat färg och är större.

Nedan ett klipp från youtube om fostrets utveckling.

En hemsk dag….

Här kommer en roman för er som är nyfikna på vad Nilla har gjort idag!

Nilla är konstant hungrig nu för tiden. Igår länsade hon papperskorgen där det låg en tampong (inge vidare fräscht vet….) jag hann inte stoppa henne den försvann snabbt ner i magen 😟. Men tänkte då att den kommer väl ut där bak och den är mjuk. Imorse började hon kräkas. Tänkte att det mer var en gravidkräkning och blev lite glad över detta. Jag gav henne frukost, den kom upp efter fem minuter. Vi gick ut vår morgonrunda, hon var pigg och bajsade normalt. Fick mat igen kastade i sig den men återigen kom den upp efter 5 min. Nu slog det mig, TAMPONGEN, jag hade helt glömt av detta. Blev kallsvettig och skräckslagen. Ringde såklart veterinären. Husse hade möjlighet att åka och kastade sig direkt iväg med Nilla då vi fick en akuttid.

I och med ovissheten om dräktighet eller inte (även om jag anade) togs det först ett ultraljud. Att ta ultraljud på dag 26 efter parning är i tidigaste laget och det var inte troligt att det skulle visa nått. Men Fredrik lyckades fånga hjärtslag och en dräktighet konstaterades. Vi kom nu i ett lite knepigare utgångsläge, lite mer att ta hänsyn till. (Hade ju givetvis gjort allt som behövts för Nilla ändå.)

I samråd med veterinär diskuterades olika alternativ och tillvägagångssätt hur vi skulle gå vidare. Ett alternativ var att ge dropp och skynda på bajsandet och chansa på att den skulle komma ut bakvägen, eller chansa med en gastroskopi, gick inte detta var det ju tvunget att öppna henne.

Jag vågade mig inte på dropp och tro att den skulle komma upp i och med kräkningarna, det var ju stopp! Så vi började med det ”lindrigaste” ingreppet. Det gjordes en gastroskopi med kamera för att se om den gick att se munvägen. Fredrik kunde se tampongen i tarmen med hjälp av kameran. Den satt relativt högt upp och det fanns förhoppning om att kunna plocka upp den munvägen och på nått sätt lyckades Fredrik få upp den. Halleluja vilken glädje!

Fredrik såg då att snöret hade börjat äta sig in i tarmväggen så denna historia kunde ha slutat mycket illa! Då snöret förmodligen hade kunnat skurit sönder tarmväggen om den inte hade avlägsnats. Vilken mardröm! Nu riktar jag ett stort, stort tack till Ulvsby smådjursklinik för bästa tänkbara hjälp.

Nu njuter vi av ultraljudsbilden och hoppas på det bästa med de små därinne, att de nu ska få växa till sig i lugn och ro och få se dagens ljus runt den 21/2.

Bokat Ultraljud

Nu har jag velat fram och tillbaka, ultraljud eller inte. Blev som jag anade att jag inte orkar hålla mig. Ett ultraljud görs därför den 22/1. Då är det 33-dagar sen senaste parning. Man kan göra ultraljudet några dagar tidigare men det fanns ingen tid på fredagen och sen blev det helg. Bättre att göra det lite senare då ser man mer än för tidigt.

Till freds med livet….

Nilla, min Nilla jag tror minsann att du är dräktig, 22-dagar sen sista parningen. Du går nu in i fjärde dräktighetsveckan. Så harmonisk, sorgmodig, vill vara tätt, tätt intill mig dygnet runt, extra lyhörd och du lyssnar på varje liten signal och så HUNGRIG! Kanske lurar du mig rejält? Men visst ser jag tecken även om jag inte riktigt vågar lita på dom. Men när fyra rådjur passerar mitt framför oss och du vänder på ditt vackra huvud och tittar med dina stora ögon och stannar lugnt kvar vid min sida, ja då blev jag ganska säker på att det jag tror stämmer. Du är helt enkelt till freds med livet, tar livet med ro och just nu ligger ditt fokus på någonting annat än att sätta av efter rådjur.

Nu är vi på banan igen

Första arbetsdagen efter jullovet. Lite förändring för min del. Jag jobbar nu 50% och gått tillbaka till min Spec.lärartjänst. De övriga procenten kommer jag hjälpa till i butiken så gott jag kan. Jag hoppas också att denna nedsättning av tid ger mig mer tid till hundträning. Fina behöver komma igång, det har varit en lång paus nu för hennes del. Ska vi ut på prov i vår så gäller det att sätta fart.

Dagarna går och det är nu 19-dagar sen sista parningen. Det närmar sig sakteliga dagen D då vi får svaret. Jag hade tänkt avstå från att göra ultraljud denna gång och istället röntga samtidigt som den sista herpesvaccination ska ges runt dygn 53 (om hon då är dräktig). Skulle hon vara dräktig får man ju då reda på antalet valpar inför valpningen, kan ju vara en trygghet att veta. Men det har gått bra de två senaste gångerna utan vetskapen om detta. Frågan är nog mer om jag orkar stilla min nyfikenhet tills dess. Vill ju veta nu! Så skulle tro att jag gör ett ultraljud trots allt runt dygn 30 om jag inte är säker då förstås. Vet att det är flera med mig som vill veta 😜.

Fina mår toppen i magen nu. Äter sista kuren Flagyl i morgon, vi är på banan igen.

Pigga hundar!

Visserligen har de varit pigga under hela magsjukeperioden till skillnad om en annan skulle ha drabbats lika hårt. Förmodligen skulle det ha inneburit sjukhusvistelse.

Nilla drabbades lindrigt som tur var.

Idag har jag och hundarna gått en lite längre skogspromenad dock i koppel för att ha kontroll på intaget. Kan ju hända att både det ena och andra slinker ner i en retrievers mage annars. Så några dagar till i koppel får det bli.

Inga dåliga magar nu. Lite slemmig avföring kvar hos Fina men fin konsistens 😛. Så några dagar till med Flagyl så skall vi nog få ordning på detta. Matar på så mycket som det bara går fortfarande små mängder uppdelat på flera gånger. Fina är så tunn nu. Ser eländig ut som en svältande get, stackare. Men det rättar nog till sig när magen är i balans igen. Hungern/aptiten är det mindre fel på. Hon går snart loss på inredningen. Nilla är lika hungrig, ett tecken kanske på något positivt? Vågar egentligen inte leta tecken eller tro något ännu, 15 dagar idag sen sista parningen. Vi får se…. om ett par veckor vet vi definitivt.

Jullov

Jo jullov har jag, ledig är jag. Men inte blev det som det var tänkt precis.

Natten till den 23/12 insjuknade Fina i någon maginfluensa. Började med diarré och fortsatte med kräkningar och diarré under natten. Pågick såklart över julen. Kräkningarna gav sig med det bara rann ur henne. Annandags-natten var hon riktgt dålig med frossa och låg och skakade. Kontaktade djursjukhuset, men i och med att jag ändå fått i henne vätska och hills i/d mjukmat så skulle vi avvakta. (Har ju bara 10 min in till djursjukhuset). Fina lugnade sig runt 04 och sov några timmar. Vaknade upp pigg men med fortsatt diarré. Här vände det under dagen och hon blev bra från diarrén och var bra under ett par dagar. Sen drog det igång igen, lagom tills nästa storhelg. Fredag fick hon åter diarré. Nu i form av bara tjockt slem. Fortsatt pigg hund och mat var det inga problem att få i henne. Men ut skulle hon typ varannan timme dygnet runt. På tisdagen när nyår var över kontaktade jag ändå veterinären och fick en tid onsdag (igår). Även om Fina då var pigg så hade hon tappat i vikt och tunnade ut allt mer. Går ju inte att ha diarré dygnet runt. Man började ju tänka i banorna bukspottskörtelinflamation, eller nått annat skit. Nilla hade ju klarat sig under hela tiden så jag började tro att det rörde sig om någon sjukdom. Under tisdagseftermiddagen efter min telefontid med veterinären fick Nilla diarré. Natten till onsdag kräktes även hon och jag stod nu med två hundar ute på gräsmattan nattetid iförd morgonrock och pannlampa. På ett sätt var det ju rätt skönt då fick jag bekräftat att det rörde sig om nån maginfluensa då även Nilla åkte på detta. Nilla repade sig snabbt hon bajsade sista gången onsdag morgon och sen var det bra för hennes del. Fina kom till veterinären och blev undersökt, 16.5kg, en tunn liten fröken men glad och pigg ändå. Hos veterinären är det jättekul. En sänka togs och den var helt normal. Det konstaterades att det troligtvis rörde sig om en Kolit med tanke på att avföringen i stort sett bestod av slem. Sviter i tarmen efter maginfluensa. Fina blev insatt på Flagyl och hör o häpna inatt har vi fått sova en hel natt och i morse bajsades det ut en hård ”harplutt”. Så nu hoppas vi att vi fått bukt med allt elände. Som tur är har ju hundarna hela tiden velat äta och allmäntillståndet har inte varit jättepåverkat mer än under kräktiden. Vart vi fått smittan det vet vi inte säkert. Ett dygn innan insjuknandet på Fina tränande vi i en hundhall, kanske där?

Det som bekymrar mig nu är hur Nillas infektion påverkat hennes dräktighet även om hon kom mycket lindrigt undan. Om hon nu är dräktig det vet jag inte än. Lite tidigt att veta detta ännu. Just nu vid 14-dagar är ju det befruktade ägget extra känsligt och det är nu som det sätter sig fast i livmodern den så kallade implantationen sker nu. Vi kan bara hålla tummarna att allt går bra och att hon är dräktig.

Under denna tid insjuknade även jag, inte i magsjuka men väl en dunderförkylning med feber. Elin, dottern hamnade på akuten med gallsten. David på väg till Chamonix strandade på vägen till Frankfurt med trasig bil….ja detta jullov blev inte som jag tänkt mig. Men tur i oturen att jag var ledig.

Hoppas av hela mitt hjärta att vi får njuta av ett gäng valpar i vår.