En hemsk dag….

Här kommer en roman för er som är nyfikna på vad Nilla har gjort idag!

Nilla är konstant hungrig nu för tiden. Igår länsade hon papperskorgen där det låg en tampong (inge vidare fräscht vet….) jag hann inte stoppa henne den försvann snabbt ner i magen 😟. Men tänkte då att den kommer väl ut där bak och den är mjuk. Imorse började hon kräkas. Tänkte att det mer var en gravidkräkning och blev lite glad över detta. Jag gav henne frukost, den kom upp efter fem minuter. Vi gick ut vår morgonrunda, hon var pigg och bajsade normalt. Fick mat igen kastade i sig den men återigen kom den upp efter 5 min. Nu slog det mig, TAMPONGEN, jag hade helt glömt av detta. Blev kallsvettig och skräckslagen. Ringde såklart veterinären. Husse hade möjlighet att åka och kastade sig direkt iväg med Nilla då vi fick en akuttid.

I och med ovissheten om dräktighet eller inte (även om jag anade) togs det först ett ultraljud. Att ta ultraljud på dag 26 efter parning är i tidigaste laget och det var inte troligt att det skulle visa nått. Men Fredrik lyckades fånga hjärtslag och en dräktighet konstaterades. Vi kom nu i ett lite knepigare utgångsläge, lite mer att ta hänsyn till. (Hade ju givetvis gjort allt som behövts för Nilla ändå.)

I samråd med veterinär diskuterades olika alternativ och tillvägagångssätt hur vi skulle gå vidare. Ett alternativ var att ge dropp och skynda på bajsandet och chansa på att den skulle komma ut bakvägen, eller chansa med en gastroskopi, gick inte detta var det ju tvunget att öppna henne.

Jag vågade mig inte på dropp och tro att den skulle komma upp i och med kräkningarna, det var ju stopp! Så vi började med det ”lindrigaste” ingreppet. Det gjordes en gastroskopi med kamera för att se om den gick att se munvägen. Fredrik kunde se tampongen i tarmen med hjälp av kameran. Den satt relativt högt upp och det fanns förhoppning om att kunna plocka upp den munvägen och på nått sätt lyckades Fredrik få upp den. Halleluja vilken glädje!

Fredrik såg då att snöret hade börjat äta sig in i tarmväggen så denna historia kunde ha slutat mycket illa! Då snöret förmodligen hade kunnat skurit sönder tarmväggen om den inte hade avlägsnats. Vilken mardröm! Nu riktar jag ett stort, stort tack till Ulvsby smådjursklinik för bästa tänkbara hjälp.

Nu njuter vi av ultraljudsbilden och hoppas på det bästa med de små därinne, att de nu ska få växa till sig i lugn och ro och få se dagens ljus runt den 21/2.

Annons