Fina

Fina

Bobbi

Bobbi är en 8- månaders labradortjej som numera bor här. Hon har påbörjat sin utbildning mot narkotikahund, samtidigt som hon ska få träna jaktapportering.

En spännande erfarenhet för mig med ett rasbyte. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Än så länge har hon bara visat upp sina bästa sidor, en lugn och sansad tjej i arbete. En lugn sansad tjej inomhus också som gärna efter lite ”manglande” i soffan dunsar ner på min mage och förblir där resten av kvällen. Hur go som helst. Stor konkurens här hemma nu med att få vara nära mig. Alla mina hundar är ju otroligt ”keliga”.

Vi har påbörjat jaktträningen lite lugnt och börjat introducera markeringar så smått. Vi har stått passiva när andra hundar fått jobba till skott med apportkastare. Efter några skott med apportkastare lärde sig Bobbi att följa apporten i luften. Bobbi var stadig, tyst och lugn vid sidan hela tiden.

Bobbi är en lite mer försiktigare tjej än mina andra hundar vilket kanske inte är en nackdel. Inte alltid så hälsosamt för mina nerver att stå med Fina på linje. Inte jätteavslappnad miljö, en tumme i ögat behövs på henne hela tiden. Fina min arbetsmyra.

När det kommer till narkotikasök så tar hon för sig bra. Räds inga miljöer, hoppar lätt upp på bänkar, bryr sig inte om olika slags underlag, arbetar på fint med nosen. Lite i spökåldern, reser lite ragg när hon ser nått och det kan komma några skall. Men det släpper fort och nyfikenheten tar över.

Bobbi är ju ännu bara valp men ändå mer mogen än min Ystra. Ystra med sina 18-månader har just nu en livsglädje utan dess like och testar hela tiden gränser ”moppeåldern” ”Jag hör vad du säger, men gör som jag vill”. Strama tyglar är det där som gäller.

Vi tar en dag i taget och arbetar på i lugn takt så får vi se vart det leder.