God Fortsättning

Det gamla året slutade tungt. Men nu är det nytt år. Nytt år med nya möjligheter.

Ystra min hjärtevän bor inte kvar hos mig längre. Det var med blödande hjärta min fina vän lämnades tillbaka till sin uppfödare.

Hur kan hon tänker ni? Jag gjorde det för Ystras skull.

Ystra var tänkt från början att bli min avelstik och jakt/provhund. Men det blev inte så.

Jag började en Narkotikahundsutbildning med Fina. Jag insåg att jag skulle behöva två hundar i tjänst och började då även utbilda Ystra. Specialsöket tog all min tid och jag fick fler och fler uppdrag. En bit in i utbildningen fick Ystra testa på tjänstehundsjobbet i skarpt läge. Till en början gick det mycket bra tills vi kom ut till olika institutioner där det var lite stökigare och jag insåg att Ystra tyckte denna miljö var allt för jobbig. Ystra blev låg, fjäskig och sökte sig in till mig, sökte hjälp, hon avslutade sitt arbeta, sökte sig till min sida. Ystra blev en helt annan hund än den hund man såg i vardagen och i jaktsammanhang.

Till en början såg jag förbi detta, ville kanske inte se, kanske försökte jag intala mig själv att det var en träningssak, eller en omognad. Men jag fick tillslut insikt i att Ystra var en alltför känslig hund, en hund som påverkades av andras känslospel till den grad att hon inte mådde bra i jobbet som Specialsökhund och varför skulle jag då utsätta henne för denna miljö.

Ystra var dock en alltför bra hund att bara gå som sällskapshund med minimal jakträning. Minimal jaktträning hade det blivit. I jakten trivs hon, där är hon i sitt rätta element, men tiden fanns inte hos mig att träna jakt på hög nivå.

Jag började så smått tänka i banorna om en omplacering. I samråd med Ystras uppfödare beslutade vi oss för att Ystra skulle flytta hem till henne för att därifrån omplaceras till någon som vill satsa och ge Ystra det hon är värd. För Ystra är värd det bästa. Ett beslut som jag ångrat många gånger. Jag vet att Ystra nu har blivit omplacerad och att jag nu tappat henne för gott, det gör ont mycket ont.

Livet går vidare utan Ystra och in som en stormvind kom Bobbi. Bobbi kommer ersätta Ystras roll som specialsökhund.

Bobbi har nu bott hos mig i snart tre månader och jag börjar få grepp om vad hon är för slags hund. Bobbi är en tuff/framåt hund som kanske inte riktigt visade på de egenskaperna i början under den första tiden hos mig. Kanske var det en ”smekmånad”? Bobbi är en hund med enorm viljestyrka och är mycket målmedveten med hög byteslust. En perfekt hund i specialsöket. Kanske svårare att tygla inom jakten? Jakten kommer inte i första hand utan den träningen blir när tid finns.

Med sina nyligen fyllda 11 månader har vi kommit en bit in i utbildningen till narkotikahund. Hon har hunnit att prao lite i ‘skarpt’ läge. Svansen på topp och hon visar på starka egenskaper mentalt, en orädd tös som tar för sig. Bobbi passar som handen handsken för detta.

Några klipp på Bobbi nedan under Markeringsträning. Vi tränar på positionen. Frysa i sin markering och hålla nosen på behörigt avstånd från preparatet. Jag vill inte ha hennes nos nära då hon kommer söka på narkotika.

I nuläget när vi tränar markering använder jag ett mynt som senare byts ut mot något preparat. Vi delar upp markeringsarbetet och inlärning av preparat för att sedan kedja ihop allt.

Jag hoppas Bobbi är redo för att bli klar tjänstehund i mars/april.

Nilla går in på sitt tionde levnadsår och är pigg och frisk som en nötkärna. I träning är hon som en treåring. Full av fart och glädje. Inne sover hon mer.

Fina min lilla loppa så energisk och alltid på gång. Snabb som blixten och bangar aldrig för jobb. Gör allt hennes matteber henne om att göra.

Fina har haft många uppdrag nu inom specialsöket där hon arbetar förebyggande mot narkotika. Hon älskar sitt jobb.

Fina ska paras vid nästa löp och då hoppas vi Bobbi kan ta över Finas jobb och att Fina får en skön ‘mammaledighet” om allt går som planerat.

Vi hoppas att Alsterbygdens kennel får sin fjärde kull i sommar. .

God fortsättning önskar jag er alla.