Så bestämde sig Lykka för att sätta igång att valpa på dygn 59 och som hon gjorde de. Sex små underverk på typ 70min. Allt flöt på enligt skolboken. Livskraftiga och stora valpar, fulla av liv.
Såklart gnagde en viss oro inför denna valpning då vi inte har en jouröppen veterinärklinik här i Karlstad längre. Det är en trygghet att veta att man kan få hjälp snabbt om det skulle hända något under vägen. Närmsta kliniken är nu 7 mil bort, det tar en stund mot mina tidigare tio minuters resa.
Men allt flöt på från första till sista valp, lite drygt 10 minuter mellan varje individ. Några valde att komma med baken före, några valde den traditionella vägen med huvudet först. Lykka mår efter valpningen jättebra, pigg, allert, tar hand om sina valpar mycket bra, kanske lite för bra. Hon tvättar o tvättar, tur det är några att tvätta, hade det varit få är jag nästan säker på att hon tvättat sönder dom. Lykka vill inte lämna lådan så det blir en Mush muta för att komma ut och kissa. Kissar snabbt och ännu snabbare ska hon in tillbaka. Väl inne kollar hon igenom valparna mycket noggrant, kan ju ha hänt nått på en minut.
Så än så länge flyter det på precis som det ska och vi håller tummarna för att det fortsätter i samma anda.
Nilla har det tufft, hennes modersinstinkt är stark. Hon står utanför valprummet och gnäller, vill in. Ska bli spännande och se vad hon kommer göra när tiden är mogen och Lykka godkänner att det är ok att få träffa de små. De andra två ”Bill o Bill” de fattar inget.


