Christers krönika

 Tankar om Mat…….

Att äta för att leva eller att leva för att äta är frågan. För Svea är svaret enkelt: Man lever för att äta! Och vi pratar här om en aptit som går utanpå det mesta.

 Varje dag inleds i gryningen genom att Svea börjar påkalla uppmärksamhet. I vanliga fall sker detta genom att hon flåsar matte i ansiktet och vispar med svansen i luften, alltså en rutin som i stort sett går husse obemärkt förbi. Under semestertider då vi emellanåt bor i husvagn kan hon på grund av platsbrist inte flåsa matte i ansiktet utan får flåsa på fötterna, men svansen vispar inte längre i luften utan dunkar i garderobsdörren likt trumstockens slag mot bastrumman i hemvärnets stolta musikkår och därmed blir även husse och närboende campinggrannar varse att det råder svår svält och frukostkulorna omedelbart måste fram.

 Den tredeciliters frukost som hon får är som bortblåst i samma stund den landar i magen och är förmodligen i Sveas ögon inte annat än en förolämpning. Under hela människofrukosten jobbar hon därför oförtrutet med att byta till sig vad som helst ätbart mot vad som helst av husets lösöre och persedlar (se tidigare krönika). Om bytesaffärerna går trögt avbryts till slut byteshandeln och Svea intar vänteläge, i vilket maten fokuseras med blicken under det att saliven sakta droppar i parketten. Därefter vankas äntligen dagens första sittning på den i Sveas ögon utmärkta Restaurang Bosch. På denna hundrestaurang serveras diverse delikatesser på tallrikar som av någon anledning står vertikalt. Dryck serveras i glas som står upp och ned. Dessa brott mot gängse etikettsregler gällande dukning fäster hon ringa vikt vid enär de rätter som serveras alla är av utsökt kvalitet om än serverade i för små portioner.

 Människornas lunch och middag följer i stort sett samma mönster och så även Sveas middag som består av samma tre förolämpande deciliter kulor. Den dagliga rutinen kryddas vanligen av lite hästskit (eller annan skit), gräs, rötter, fågelmat eller vad som säsongen bjuder!

 Hennes konstanta aptit och otillfredsställda matlust har dock visat sig vara en tillgång vid inlärningen av diverse cirkuskonster som tillsammans utgör hundsporten tävlingslydnad. Mer om detta vid senare tillfälle.

En krönika som skrevs när Kurre fanns kvar /madeleine 
En djurskötares morgonbestyr

Morgonstund har guld i mund… men att vara första man ur bädden i detta djurtäta hushåll innebär att man inte bara har att hasa sig bort till kaffebryggaren för beredning av dagens första ljuvliga droppar och sedan i lugn och ro slå sig ner vid datorn.
En typisk dag:
06.00: Uppstigning, om inte Svea har väckt mig tidigare. Men med tilltagande ålder kommer en tilltagande dövhet och just problemet med ofrivillig Svea-väckning har därmed lyckligtvis minskat en aning.
06:00.01: Släppa in Kurre innan han upptäcker att någon är vaken utan att släppa in honom. (Då blir han fly förbannad och börjar bryta loss fönsterspröjsen)
06:00:03: Lyfta upp Kurre till matskålen (som inte kan stå på golvet på grund av Svea)
06:00:08: Nu har Kurre ätit klart (tror han) och hoppar ner
06:00:43: Nu är Kurre hungrig och ska lyftas upp igen.
06:00:48: Nu ska Sune in annars försöker han riva sig in genom dörren
06:00:49: Sune hoppar upp till matskålen. Då hoppar Kurre ner (gillar inte att umgås med Sune och absolut inte på morgonen)
06:01:00 Sätter på kaffe
06:01:10: Sune har hoppat ner. River på köksmattan=kattmaten slut=fylla på….NU!!!
06:02:00: Ny kattmat upphälld. Sune nöjd. Kurre har ändrat sig, ska lyftas upp igen. Ger Sune onda ögat. Sune hoppar ner. Kurre nöjd. Svea missnöjd och hungrig uoouhhmmhh!
06:03:00 Tänker hälla upp kaffe
06:03:01 Sune vill understryka att han minsann inte heller är nöjd. River i köksmattan
06.03.15 Lyfter upp Sune för att invänta att Kurre har ätit klart. Sune tycker det är supergott. Spinner allt han kan. Sen ut med klorna och in i husses bröst. -Där tog gosstunden slut!
06.04.00 Kurre har ätit klart. Hoppar ner. Sune hopar upp.
06.04.10 Kurre kommer på att han ju var törstig också. Måste lyftas upp igen. Nu!!
06.04.12 Sune får onda ögat och hoppar ner. Fortfarande hungrig=Ny attack på köksmattan. Svea hungrig UOOUHHMMHH!!
06.04.20 Kurre har druckit klart och hoppar ner. Sune hoppar upp. Kurre ska ut. Måste vara snabb för nu störtar Svea ut genom samma dörr. Vet att hon måste kissa innan hon får mat.
06.04.24 Svea har kissat klart. Full fart in.
06.04.30 Frukosten inleds. Slafs, slafs, slafs.
06.04.40 Allt uppätet. Båda hundarna dricker vatten. Nilla avslutar med att fylla munnen full och sedan som ett Italiensk brandbekämpningsflyg släppa lasten framför kaffebryggaren.
06.04.41 Nytt försök få kaffe. Strumpan rakt i vattnet. H-e!!
06.04.45 Matte kommer in i köket: Varför har du bara en strumpa på dig?
06.04.46 Låtsas vara döv. Fokusera på kaffet. Nu, ja nu jäklar ska jag ha mitt kaffe!!
 

JAKTPROV
Ekipaget ”Christer & Svea” har gjort en ny start, 2 år efter den succeartade (not!) debuten vid jaktprovet i Ransjön. Denna gång i WT (Working Test) på Goldenspecialen.
Vid förra tillfället bestod vår gemensamma träning främst av att Svea på eget initiativ hämtade kalsonger ur tvättkorgen och jag lade dem bredvid mig när jag åt frukost. Denna metod har vi kvar i basen. Dessutom tvingas jag allt som oftast (minst varje månad) följa med upp till gärdet och kasta dummisar vilket gjorde att jag kände mig helt trygg när Madde ville att jag, utöver att åka till Kyrkekvarn och sova husvagn & grilla, skulle starta Svea i nybörjarklass.
Upp kl. 6 och bråttom att komma iväg. Anmälan på plats kl. 8 och en snabb promenad till startområdet. Men därefter var det slut på brådskan för denna dag. Sällan har jag haft så mycket dödtid på en dag. Timme efter timme i kö, mestadels i ett stilla duggregn. Lite som en retreat. Läge att tänka stora tankar, kanske tankar om universums expansion och livets förgänglighet. Svea tyckte dock att nuet var med råge intressant nog, och att varje smörgås som fanns inom synhåll var värd mera uppmärksamhet än solsystemets framtida undergång. Och eftersom vi köade tillsammans så blev det liksom hennes fokus som tog överhand. Totalt smällde jag i mig 5 eller 6 kaffekoppar under denna dag.
Nåväl:
Vi startade på ruta 4: Både markering och linjetag, dessutom ett ganska långt fritt fotgående fram till start. Riktigt svår start! Svea hämtade hem markeringen riktigt bra och jag kände mig superproffsig när jag hukade mig ner och kommenderade ”Ut!” för linjetaget. Väl ute så sket det sig lite. Någon i grannrutan visslade två snabba i pipa. Svea tänkte ”Vill matte att jag ska komma?? – bäst jag springer dit och kollar!”. Men efter kommando från matte (Gå till husse!) kom hon kors i taket tillbaka och hämtade dummisen, 13p
Ruta 5: Två enkelmarkeringar i vatten. Inte jättesvårt för Svea. Simmade runt och letade upp dem på egen hand. Släppning och skakning innan avlämning sänkte oss till 10p.
Ruta 1: Närsök med 2 dummies. Svea kostade på lite extra kalorier och gjorde ett stort sök, till och med utanför rutan och i publik. 2p
Ruta 3: Dubbelmarkering i en liten ravin. Svea gjorde sin bästa insats och kammade hem 18 p och en kram från husse.
Ruta 2: Lååång enkelmarkering. Svea var liksom husse en smula medtagen av dagens fikande men lunkade ut och greppade dummien i god fart. Väl på hemväg kände hon att det var dags att tömma blåsan och släppte dummien. I det läget är det som förare bara att hålla tummarna och vänta. Svea kan jag inte påverka i det läget,-hon kunde lika gärna vara på månen. Men ta mig tusan: Hon tar upp den och kommer in. Två meter bort stannar hon och ser förvirrad ut. Jag kostade på mig lite poängavdrag och viskade ”Kom här Svea”och då vaknade hon till och kom in, 12 p och klapp från husse.
Sedan var det omgruppering och två timmars slutlig väntan på resultatet. 55 poäng, 3:e pris och flera hundar bakom. Inte utan att man känner sig lite mallig!
20120811-204310.jpg

Glada hunden

Nilla
Nillas rent extrema motor har föranlett en liten fundering om det kunde vara fråga om ADHD, som ju bedöms förekomma tämligen frekvent inom människosläktet. Nedanstående test hittades på nätet HÄR och sen var det bara att sätta igång att kolla
1. Uppvisar aldrig eller sällan stolthet över något utfört, svarar sällan med svansvift på beröm och har inte tid att äta belöningsgodiset.

Helt fel. Verkar i mina ögon vara synnerligen nöjd med sin insats hela tiden. Viftar på svansen så att man tror både den och ryggen ska gå av. 0 poäng
2. Klarar inte mer avancerade beteendekedjor, inlärda så som naturliga.

Fel. Kan en hel massa saker både inlärda (Burken) och naturliga (hämta trosor i tvättkorgen) 0 poäng
3. Kan ofta sitta ensligt med spänd kropp och gny, svarar inte på beröring och uppmuntran.

Fel!. Sitter inte ensligt, utan vill helst sitta innanför tröjan. Kan se förtvivlad ut, men då beror det på att man inte klappar tillräckligt kontinuerligt och ihärdigt. 0 poäng
4. Stressas ofta av flera leksaker samtidigt och kan i timmar springa runt med alla leksaker, dra i sin filt, krafsa i bädden för att sedan återupprepa.

Hmm, nej 0 poäng
5. Saknar behärskning av beteenden som inte lämpar sig vid tillfället. Kan ex ofta kissa inne, skälla mot människor, plötsligt bita en äldre hund i benet, bajsa på bussresan, morra mot ägaren osv.

Lol! Bajsa på bussresan!. Nej 0 poäng
6. Ständig stress efter nöjen, letar konstant pinnar, bolltokig, kan inte gå lugnt på promenaden.

Nu börjar det likna något. Kan inte gå lugnt på promenaden (eller vill i alla fall inte!) 1 poäng
7. Blir lätt frustrerad, uttråkad

Absolut inte. Skulle kunna springa hela dagen och leta efter en maläten dummie. 0 poäng
8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, ”glider lätt iväg” i tankarna

Nej, Se ovan 0 poäng
9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens

Kreativ och intuitiv,-ja det skulle jag vilja säga. Intelligent?-Ja jag vet inte (men som man säger: Det gör inget om man är lite dum bara man är söt)
10. Svårigheter att följa grundläggande uppfostran och sociala koder, trots god lydnad kastar den sig före ut genom dörren, leker lekar med andra hundar trots att dessa visar ogillande – inte på grund av bristande träning.

Som sagt nu börjar det likna något. Inte en helt verklighetsfrämmande beskrivning 1 poäng
11. Otålig; låg tolerans mot frustration

Otålig ja, men frustrerad nej 0 poäng
12. Impulsiv, ljudlig

Impulsiv: JA. Ljudlig: 0,5 poäng Nej
13. Nervös inför miljöer, underlag, människor, hundar o ljud trots god vana och miljöträning.

Skulle jag inte vilja säga. 0 poäng
14. Visar stark rädsla i vardagliga situationer.

Nej. Visar ingen rädsla i vardagliga situationer 0 poäng
15. Känslo-svallningar, ena stunden skarpt aggressiv och nästa mycket glad.

Nej. Konstant glad (se tidigare krönika ”Glada hunden” 0 poäng
16. Rastlöshet

Ja innan morgonpromenaden. Ej annars. 0 poäng
17. Maniska beteenden, mathysteri, bolltokig, hundgalen m.m.

Nej, däremot styvsyster (Svea) 0 poäng som lider av mathysteri 0 poäng
18. Upplever inte beröm förstärkande och har svårt att se att den gjort rätt

Helt fel. Mycket mottaglig för beröm. Viftar oerhört kraftigt på svansen av minsta tendens till beröm (se 1 ovan) 0 poäng
19. Tror sig vara ogillad där andra hundar uppskattar den, tror sig vara älskad trots att andra hundar morrar, tolkar överdrivet ofta matte/husse som arg

Tror sig nog alltid vara gillad 0 poäng
20. Familje/släkt-historia med samma symptom.

Vet ej. Inte omöjligt 0 poäng
Jaha det blev 2,5 p av 20 möjliga. Räcker inte för att komma under behandling skulle jag tro!
//Christer
Glada hunden
Det råder ingen tvekan om att mitt inflytande i äktenskapet är något begränsat. För en tid sedan kungjorde jag att husdjursflocken inte fick utökas med så mycket som en bladlus. Liknande viljeyttringar har jag framfört tidigare genom åren och det har resulterat i 2 kanariefåglar, akvariefiskar (många), 2 hundar, 3 hästar (på foder), 2 katter och tre kaniner (som sedan blev 30). Vad kan då vara mera logiskt än att mitt sista utspel resulterade i ännu en hund, som tidvis lystrar till ”Nilla”.
Nilla är en 6-månaders Golden Retriever som är innehavare till en livsglädje som står i tämligen bjärt kontrast till den hennes husse lyckats uppbåda denna iskalla becksvarta novembermånad då han släpar sig mellan jobbet, sängen och ett synnerligen illa planerat byggprojekt (som sannerligen förtjänar en egen krönika). Lilla fröken Nilla som alltså går under smeknamnet ”Glada hunden” tycker att tillvaron är toppen. Maten är jättegod, soffan är jättemjuk och sängen ska vi bara inte tala om! Stora hunden Svea är världens bästa lekkamrat och har öron som går att bita i. Alla människor som hälsar på är världens snällaste. Promenadstigarna är spännande och luktar gott och det är till och med kul att klippa klorna!
Jag inser sakta att Nilla har en del att lära en tunnhårig man i yngre medelåldern som inte alltid har vett att uppskatta alla nyanser i tillvaron. Kanske skulle jag ta och tränga mig ner på golvet framför kaminen och försöka bli sådär härligt avslappnad som den halva djurpark som redan ligger där. Sedan när jag piggnat till kan jag börja fila på en skarp formulering som klargör min inställning till nya husdjur, ja så får det bli!