Sen skolan startade har jag inte varit annat än småsjuk. Inte helt liggandes (förutom just nu då) men småfebrig och förkyld. Denna omgång har jag fått kraftig hosta = sömnlösa nätter, feber som går upp och ner och ont i bihålorna. Hemma från jobbet är mer än vanligt. Vilket gör att jag får otroligt dåligt samvete. Läkaren tröstar mig och säger att det är väldigt vanligt att immunförsvaret tar stryk efter en utmattning.
Nu är det snart ett år sedan jag gick hem och blev sjukskriven. En sjukskrivning som varade fram till slutet av februari. Från slutet av februari och fram till påsken jobbade jag deltid för att sedan gå upp på min ordinarie tid. Det har verkligen gått bra. En fantastisk arbetsgivare som gett mig bra förutsättningar att fixa detta. Men blir man ”frisk” så fort. Nej tror inte det. Känner fortfarande av min ”sjukdom”. Säkert syns den inte utåt. Men inuti mig kan den komma dundrande. Får ofta en trötthet, energilöshet som är enorm och med detta kan jag få feber. Ibland är jag totalt slut. Blir lätt irriterad med kort stubin. Ofta kommer det dagen efter något som varit extra påfrestande. Jag har fortfarande svårt att koncentrera mig och fokusera i större sällskap. Väljer bort och söker mig från olika sammankomster. Fortfarande svårt för ljud och starkt ljus. Men det blir bättre och bättre.
Just nu ligger jag nedbäddad efter att förkylningen återigen tagit ett grepp om mig. För att fördriva tiden de stunder jag är vaken har jag nätschoppat. Behövde ett par gummistövlar men det blev dessa istället. De ska vara vattentäta.
Det kostar att bli sjuk, både på det ena och andra sättet.
ALSTERBYGDENS KENNEL 