…..som kan dirigera sig helt själv utan min hjälp. Jag har startat projekt ”lyssna även i vatten”, ja det går sådär bättre o bättre, än på korta avstånd. Jag backar och bygger upp förtroendet för mig här igen som vi tydligen tappat bort, eller vete tusan om hon ens haft det för mig tidigare heller utan Nilla går ut med samma självkänsla och självförtroende på vatten som alltid, jag kan själv, jag jagar tills jag hittar nått, och du matte kan gå hem 🙈.
Började hårt i morse i en liten pöl. Kruxet här är ju att det då lätt går att ta landvägen tillbaka men idag tränar vi på att lyssna i vattnet.
Några filmklipp på linje över vattnet med inslag av stop och vänster dirigering. En klockren och en lite där vi får traggla.
Sista skicket blev lite av ett test för Nilla då hon ändå var lite trött och mer öppet sinne för att lyssna. Gick sådär, dålig linje rakt fram, fick jobba henne med ut och ja många gånger. Blev svårt med den störningen innan då vi jobbat på sidorna och gått över på tvären av pölen. Nu skulle hon diagonalt över och dragningen var hög mot sidan. Sen blev det landvägen tillbaka. Får träna det separat. Just idag tränade vi lyssna!
Fina fick träna linjer över vattnet och upp på land. Även att gå i där jag vill och inte leta egen väg och börja strandragga. Har tänkt här att sällan kasta markeringar på blankvatten åt henne utan försöka hitta platser där jag kan kasta på land. Just för att få in tänket/draget mot land, kanske gör detta det enklare att dirigera över och upp på land i framtiden. Kan ju prova i alla fall. Går bara till Nilla som lätt fastnar i strankant och inte så lätt går upp på land. Kanske kan jag förebygga genom detta tänk.
Tre skick över för Fina på tvärsan över pölen, de två första var hon tvungen att checka av näckrosorna. La inte så stor vikt vid det utan vid tredje skicket la jag mer kraft på ut och stöttade med ja. Fin linje då. Fjärde skicket blev ett stop och boll. Här dog kameran.
ALSTERBYGDENS KENNEL 